Ett liv utan knäckebröd

Innan vi reste till Sydafrika tänkte jag att jag skulle skriva små betraktelser var och varannan dag om mitt vardagliga liv i Johannesburg.

Men det har inte varit möjligt. Jag har fullt upp med att uppleva och leva själv. Först nu har jag distans och även om vi har varit här i fyra månader känns det ändå som jag ganska nyligen klev av planet.

Men jag börjar vänja mig, det kan jag berätta. Jag börjar vänja mig vid trafikköer, vägarbeten och tiggare vid varje trafikljus. Jag börjar vänja mig vid ett vänligt kaos vid utgångskassorna i snabbköpet och jag börjar vänja mig vid blanketthysteri och byråkrati.

Uppvärmingen i lägenheten där vi bor är lite skruttig men vi har köpt extra element och extra duntäcken så det går ingen nöd på oss när det blir kallt om nätterna. De element som finns är från 50-talet då huset byggdes.

Varje morgon när vi vaknar är det sol och 15 grader varmt så vi öppnar balkongdörren och lyssnar på fågelsång och trafikbrus.

Jag dricker mitt rooibosté och äter papaya till frukost och saknar inte Pyramidknäcke och keso som jag åt varje morgon i Sverige. Jag badar bubbelbad nästan varje morgon i mitt aldeles egna vackra badrum med inbyggda kranar och fönster.

Jag öppnar inte galleriet förrän klockan 10 om förmiddagarna så jag har tid att både njuta av utsikten från vårt arbetsrum och läsa nyheter på nätet innan jag ger mig iväg hemifrån. Svenskan, DN, BBC och sydafrikanska Mail&Guardian hinner jag scanna innan det är dags att ge sig ut i trafiken.