Kajsa and I spent Sunday afternoon at the Apartheid Museum, a fifteen minute drive south of Killarney. After getting over the incongruity of the museum’s location next door to the Gold Reef City fun fair and casino complex, we endured and enjoyed a roller-coaster ride through South Africa’s past and were left pondering the present and the future.
A bitter past
A few things struck me although I needed little reminding. The first was the evil of the apartheid regime. In its initial phase as a bureaucratic project with its emphasis on banal racial classification, segregation and forced removals couched in terms of “good neighbourliness” and “separate but equal” and the attempt to de-Africanise South Africa.
The second was the utter brutality of the security state in the aftermath of the 1976 Soweto uprising, that reached a crescendo in the late 1980’s and early 1990’s with thousands killed, injured, arrested and tortured. I remember the early 1990’s particularly vividly as I worked for the national Peace Accord in Port Shepstone where a war involving the ANC, IFP and the various security services raged. It was called at the time a low-intensity civil conflict. In our small rural area of operations people were attacked and killed, schools closed and communities displaced almost daily for years. Normal existence for many was impossible.
No turning back
The third thing is a realisation of how far the country has come from those dark days. This country will never return to those days of institutionalised racism and fear. Lastly I was reminded of the hope and joy of the immediate post-apartheid years, the short-lived and much-hyped “Rainbow Nation”. On the eve of Freedom Day this was particularly poignant as I recalled driving out into the back of beyond on the election days in 1994 to witness hundreds of people waiting patiently to vote at the various schools designated as voting stations.
The damage caused by such an insidious and evil regime cannot be simply wished away and erased from memory. Nor should it be forgotten in history. The ANC government is still dealing with the legacy of apartheid, a psychological damaged and traumatised population. It might be an idea for ANC leaders, and the whole population of this country for that matter, to go and spend a few hours in the museum. Not to dwell on the past but rather to seek inspiration for the future and develop a clear vision for South Africa.
All is not lost
I sometimes get the impression that the ANC leadership do not give a damn about what people think and are in government solely for the purpose of enriching themselves and their BEE cronies and that this attitude permeates down into all structures at all levels. This cannot be the case, the policeman who gave me a traffic fine for having an expired license disk (We are borrowing a friend’s car) yesterday made no attempt to solicit a bribe, but the stories of wastage, corruption and inefficiency and mismanagement in many government departments (Home Affairs) and parastatals (SAA, Telkom) is sobering and depressing. Creating a few black oligarchs does not mean economic equality has ended.
On a lighter note I mentioned to a friend that The Department of Home Affairs was introducing a number queuing system at its offices to improve efficiency. The idea is you take a number and wait your turn. She replied that a friend had experienced the new system in action. Her friend arrived at her local DHA office, took her ticket and sat down. About thirty minutes later a bureaucrat came out and shouted to the patient throng: “All those people with tickets number 24-54 follow me”. And off they traipsed to form their own new queue.
Football fever
The World Cup starts in little over a month’s time. Despite the best efforts of the organisers both local and international to sabotage the event through poor ticketing procedures and greedy travel arrangements I am looking forward to a great month of football and fans. While the only new infrastructure in place might be the football stadiums, thousands of tickets have been sold, more and more South African flags are appearing and one gets a sense of football fever gradually growing.
I drove past the Gautrain Sandton station the other day and if that is ready to take passengers on day one of the Cup I will be mightily impressed. It looked a mess of metal and concrete. Oh, and the South African team, the Bafana Bafana (another of the PR creations like “Rainbow Nation” and “Proudly South African” so loved down here) are rubbish but we won’t let that stop us from having a good time. I know at least three people, two Swedes and a Honduran who are making the trip so there’ll be a few foreigners along as well.
torsdag 29 april 2010
måndag 12 april 2010
End of the Rainbow?
I am gradually adjusting to life in South Africa. I realise that my first few blog entries have been on the light side. Don’t get me wrong, we do live in an urban idyll here in Killarney, but it is the idyll of the privileged few.
I have been pondering on the focus of this piece and there is a lot to choose from. Between ongoing township protests at the lack of delivery (the provision of basic services such as housing, electricity and water to township residents) and government ineptitude and corruption (the department of home affairs is a basket case), the emerging class of tenderprenuers (those who use government connections to win government tenders they do not have the skill or wherewithal to fulfil thereby making large amounts of money), the murder rate (50 a day seems to be an accepted figure), rape, road safety, crime and security in general, the inane and inflammable utterings of Julius Malema. And then Eugene Terreblanche got murdered.
Bad old days
The trial will give us better insight into what actually took place but the past week has seen a number of theories emerge, the zaniest being the suggestion that ET was gay, or lat least engaged in some kind of sexual relationship with the accused. Things seem pretty calm though after the rather disturbing scenes outside the court house last week. The ANC and AWB have appealed for calm from its members but the appearance of swastikas and the Nazi slaute at the funeral didn’t help.
Terreblanche was an unapologetic extreme racist and what his death has done it seems is to give air to an organization and ideology very much at the periphery of South African politics. A facebook site in his memory does have more than 6000 fans although not all are supporters of the AWB. I cannot mourn his death quite frankly.
His murder however comes in the wake of an ongoing debate and controversy about the singing of the struggle song "kill the boer” by the ANCYL head Julius Malema. My immediate concern is that some Afrikaner extremist will make an attempt or kill a high profile ANC leader as some kind of revenge. That would be a problem.
Urban-rural divide
A more worrying danger though is the unseemly behaviour of Malema. Holding Zimbabwe as a model for the future would be funny if it were not so tragic. What really disappointed me about the scenes beamed from Ventersdorp last week was that it seemed this country had not moved very far in the last twenty years. The old South African flag, the polarized racial groups etc. I think this is a major problem in the more isolated rural communities.
In most large urban centres people of different races mix in a more informal or professional manner even thought the divide between rich and poor is still very much a divide between black and white.
We will have to see how this pans out. I think President Zuma has to come out with something on the nature of race and society in South Africa. It is suggested that 3000 farmers ( This figure is disputed as records are not comprehensive) have been murdered since 1994.
Unfortunately the killing of farmers is just one small piece in the appalling jigsaw that is murder in South Africa. They do feel isolated but at the same time if the Boers, and by this I mean the old school racists who want their own volkstaat (not going to happen) then when they say they are "here to stay", then they must adapt to the new rules and not use "here to stay" as a threat. They are welcome to stay if they pay their workers a proper wage, stop living like apartheid still exists and end demands for a volkstaat.
Time for new thinking
Still the onus is on the ANC. They have been in government since 1994 and they have failed their constituency, the urban and rural black poor. I hope that the current tension between the youth league and the ANC will encourage some serious discussion within the ANC and the COSATU/SACP alliance partners on the kind of South Africa it wants to build.
The rainbow nation is dead. It is time to start building a national identity that goes beyond slogans and window-dressing. Repairing a few roads, adding a few bus routes in preparation for the football world cup will not do it.
One piece of good news. The road death toll for the Easter long weekend was 105 (28 drivers, 48 passengers and 29 pedestrians), down from 197 last year.
I have been pondering on the focus of this piece and there is a lot to choose from. Between ongoing township protests at the lack of delivery (the provision of basic services such as housing, electricity and water to township residents) and government ineptitude and corruption (the department of home affairs is a basket case), the emerging class of tenderprenuers (those who use government connections to win government tenders they do not have the skill or wherewithal to fulfil thereby making large amounts of money), the murder rate (50 a day seems to be an accepted figure), rape, road safety, crime and security in general, the inane and inflammable utterings of Julius Malema. And then Eugene Terreblanche got murdered.
Bad old days
The trial will give us better insight into what actually took place but the past week has seen a number of theories emerge, the zaniest being the suggestion that ET was gay, or lat least engaged in some kind of sexual relationship with the accused. Things seem pretty calm though after the rather disturbing scenes outside the court house last week. The ANC and AWB have appealed for calm from its members but the appearance of swastikas and the Nazi slaute at the funeral didn’t help.
Terreblanche was an unapologetic extreme racist and what his death has done it seems is to give air to an organization and ideology very much at the periphery of South African politics. A facebook site in his memory does have more than 6000 fans although not all are supporters of the AWB. I cannot mourn his death quite frankly.
His murder however comes in the wake of an ongoing debate and controversy about the singing of the struggle song "kill the boer” by the ANCYL head Julius Malema. My immediate concern is that some Afrikaner extremist will make an attempt or kill a high profile ANC leader as some kind of revenge. That would be a problem.
Urban-rural divide
A more worrying danger though is the unseemly behaviour of Malema. Holding Zimbabwe as a model for the future would be funny if it were not so tragic. What really disappointed me about the scenes beamed from Ventersdorp last week was that it seemed this country had not moved very far in the last twenty years. The old South African flag, the polarized racial groups etc. I think this is a major problem in the more isolated rural communities.
In most large urban centres people of different races mix in a more informal or professional manner even thought the divide between rich and poor is still very much a divide between black and white.
We will have to see how this pans out. I think President Zuma has to come out with something on the nature of race and society in South Africa. It is suggested that 3000 farmers ( This figure is disputed as records are not comprehensive) have been murdered since 1994.
Unfortunately the killing of farmers is just one small piece in the appalling jigsaw that is murder in South Africa. They do feel isolated but at the same time if the Boers, and by this I mean the old school racists who want their own volkstaat (not going to happen) then when they say they are "here to stay", then they must adapt to the new rules and not use "here to stay" as a threat. They are welcome to stay if they pay their workers a proper wage, stop living like apartheid still exists and end demands for a volkstaat.
Time for new thinking
Still the onus is on the ANC. They have been in government since 1994 and they have failed their constituency, the urban and rural black poor. I hope that the current tension between the youth league and the ANC will encourage some serious discussion within the ANC and the COSATU/SACP alliance partners on the kind of South Africa it wants to build.
The rainbow nation is dead. It is time to start building a national identity that goes beyond slogans and window-dressing. Repairing a few roads, adding a few bus routes in preparation for the football world cup will not do it.
One piece of good news. The road death toll for the Easter long weekend was 105 (28 drivers, 48 passengers and 29 pedestrians), down from 197 last year.
lördag 10 april 2010
En dag i viltreservatet
Kl 05.10: Rapphönsen kacklar högljutt utanför safaritältet. Det har regnat hela natten.
Kl 05.29: Good morning, wake up call! Rangern Fumana går mellan tälten och väcker alla inför morgonens safaritur. Det är fortfarande mörkt ute.
Kl 05.40: Hur varmt är det nu? Dagens första fråga från en av gästerna kan jag besvara eftersom jag tagit med en termometer hemifrån Johannesburg. Det är 24 grader varmt och ganska fuktigt i den tidiga timmen.
Kl 05.45: Vi dricker pulverkaffe och äter varsin skorpa.
Kl 05.55: Vad kommer vi att få se i dag? Jag svarar att vi får hoppas på det bästa, kanske ser vi någon av de så kallade Big Five, annars kommer vi säkert att se någon eller några av de antiloparter som finns i reservatet.
Kl 06.00: Vi ger oss i väg i tre jeepar med sju förväntansfulla gäster i varje bil.
Kl 06.05: Vad heter den där röda blomman? Redstar zinnia. Den växer vild i Sydafrika och finns som trädgårdsväxt i Sverige.
Kl 06.10: En hjord impala-antiloper mumsar på buskarna utefter grusvägen. Fyra zebror betar strax intill. Rangern Bethuel berättar om impalor och zebror och jag översätter till svenska.
Kl 06.14: Två schakaler springer över vägen och in i buskarna. Bethuel berättar om de rävliknande djuren och jag översätter till svenska.
Kl 06.22: Hur mycket tjänar en ranger? Vanligtvis mellan 2 500 och 5 000 rand i månaden, beroende på arbetsgivare, utbildning och år i yrket.
Kl 06.28: Varför finns det så många jägare bland de grupper som kommer från Sverige? Dagens första fråga från Bethuel besvarar jag med en gissning: Kanske har det att göra med att svenskarna för bara några generationer sedan var ett jagande och jordbrukande folk, men att jakten i dag är mer av en hobby och att jägarna tycker om att vara ute i skog och mark.
Kl 06.37: Vad heter det där trädet? Det heter paraplyträd på svenska, umbrella thorn på engelska och acacia tortilis på latin.
Kl 06.56: Bethuel stannar vid en tre meter hög termitstack och berättar om termitsamhället som sträcker sig flera meter ner under jord. Jag översätter till svenska.
Kl 07.00: Ett tjugotal pärlhöns springer framför jeepen i någon minut innan de viker av in i buskarna.
Kl 07.08: Färska spår efter den stora lejonhannen i den mjuka sanden. Spåren försvinner in bland snåren av vild lavendel.
Kl 07.10: Varför finns det inga stora vilda djur utanför viltreservaten? För att människan har brett ut sig där det tidigare fanns utrymme för djuren att ströva fritt.
Kl 07.14: Ytterligare lejonspår, nu efter de båda honorna. Kanske är de ute och jagar.
Kl 07.23: Nu leopardspår och det verkar som om leoparden släpat ett byte efter sig, förmodligen en impala-antilop. Bethuel berättar om lejonoch leoparder och jag översätter till svenska.
Kl 07.25: Är vi säkra i jeeparna om lejonen kommer nära? Ja, så länge vi följer rangerns förhållningsorder.
Kl 07.31: Två hornskator landar i ett träd och jag berättar ett de heter yellow billed horn bill på engelska.
Kl 07,44: Fler spår efter lejonhannen som har tillryggalagt flera kilometer under morgontimmarna.
Kl 07.52: Två blåskimrande glansstarar flyger fram och tillbaka framför jeepen.
Kl 08.05: Noshörningspår. Det syns tydligt att han också har lagt sin stora kropp att vila utefter vägen.
Kll 08.15: På vilken höjd befinner vi oss nu? Cirka 300 meter över havet.
Kl 08.23: Två vattenbockar står i den uttorkade flodbädden, en hona och en unge. Bethuel berättar om vattenbockar och jag översätter till svenska.
Kl 08.43: Flera vävarfåglar flyger förbi och in i vassen.
Kl 08.58: Hur varmt är det nu? 26 grader. Jag har med mig termometern.
Kl 08:59: Hur långt är det härifrån till ekvatorn? Jag vet inte men lovar att ta reda på det.
Kl 09.00: Frukost i campen. Stekta ägg, korvar, bacon, tomater och rostat bröd. Passionsfruktsyoghurt, flingor och nybakade muffins. Färska kaktusfikon, papaya, melon, plommon och mango.
Kl 09.30: Jag berättar om reservatet, om ägarförhållanden, historia, personal, löner och om hur man utbildar sig till ranger. Jag drar också programmet för resten av dagen och veckan.
Kl 10.15: Vad heter myrorna på grusgången till tältet? Jag vet inte vad de heter men jag vet att de bits.
Kl 10.23: Vad blir det för väder i eftermiddag? Jag hoppas på sol och en vacker solnedgång.
Kl 10.45: Hur varmt är vattnet i poolen? Jag vet inte men jag tycker det känns behagligt.
Kl 13.30: Lunch. Cottage pie, sallader och bröd. Fruktsallad till efterrätt.
Kl 14.05: Saknar du inte Sverige? Nej, jag trivs bra i Sydafrika.
Kl 14.25: Hur varmt är det nu? 32 grader.
Kl 14.30: Jag håller en föreläsning om människans ursprung i Afrika och om Sydafrikas politiska historia från 1647 till 2010.
Kl 15.45: Vad blir det för väder i morgon bitti? Förhoppningsvis inget regn och lagom varmt för safari, utan brännande sol.
Kl 16.00: Eftermiddagssafari. Redan femtio meter från campen står det tre giraffer. Bethuel berättar om giraffer och jag översätter till svenska.
Kl 16.10: Vilken är den vanligaste maten i Sydafrika? Majsmjöl som kokas till en fast gröt som kallas pap vilken ofta serveras med tomatsås.
Kl 16.15: En familj vårtsvin springer snabbt in i buskarna. Bethuel berättar om vårtsvin och jag översätter till svenska.
Kl 16.30: Elefantspår och elefantbajs längs med vägen.
Kl 16.47: Det brakar till i skogen och en stor elefanthona omgiven av tre ungar kommer fram ur buskarna. Vi sitter helt stilla och Bethuel berättar om elefanter med låg röst och jag översätter till svenska.
Kl 17.05: Elefanterna äter av gräset allldeles intill jeepen. Ingen säger nånting.
Kl 17.15: Vi åker vidare och lyckas ta oss över den till brädden fyllda floden. Det kommer in vatten på golvet i jeepen.
Kl 17.22: En regngök sitter i ett dött träd och Bethuel säger att det nog kommer att regna igen i kväll.
Kl 17.30: Fyra stycken kuduhonor står i buskarna ett par meter från vägen. Bethuel berättar om kuduantiloper och jag översätter till svenska.
Kl 17.39: Är det alltid så här varmt den här tiden på året? Ja, för det mesta.
Kl 17.46: En stor noshörningshanne dricker ur ett vattenhål knappt fem meter från vägen. Bethuel berättar om noshörningar och jag översätter till svenska.
Kl 18.05: Vi stannar för att ta en drink och titta på solnedgången.
Kl 18.15: Hur högt är det där berget? Cirka 1 800 meter.
Kl 18.25: Vi packar ihop muggar, flaskor och kylväskor samt tänder strålkastarna för en kort kvällssafari.
Kl 18.32: Den stora lejonhannen kommer och går på vägen i mörkret och passerar förbi jeepen på bara en meters avstånd. Han är helt ointresserad av oss och försvinner snart in i snåren. Strax därefter kommer de två snart treåriga lejonungarna gående, nästan fullvuxna till storleken. Alla är knäpptysta.
Kl 18.45: Vi lämnar lejonen när hela flocken är samlad inför nattens jakt. De är sex stycken sammanlagt.
Kl 18.55: Rangern får syn på en kameleont i en buske trots att det är kolmörkt ute.
Kl 19.00: Hemma igen på campen. Det är tänt en stor öppen eld och dukat utomhus.
Kl 19..10: Grillar man mycket kött i Sydafrika? Ja, om man har råd att köpa kött.
Kl 19.25: Hur varmt är det nu? 27 grader.
Kl 19.30: Middag. Grillade fläskkotletter och sydafrikanska korvar. Sötpotatis, spenat, morötter, majs och sallader. Chokladkaka med vaniljsås till efterrätt.
Kl 21.15: Vi är alla trötta och vi drar oss tillbaka till våra respektive tält.
Kl 21.30: Lejonhannen ryter i natten och det låter väldigt nära. Det börjar regna.
Kl 05.29: Good morning, wake up call! Rangern Fumana går mellan tälten och väcker alla inför morgonens safaritur. Det är fortfarande mörkt ute.
Kl 05.40: Hur varmt är det nu? Dagens första fråga från en av gästerna kan jag besvara eftersom jag tagit med en termometer hemifrån Johannesburg. Det är 24 grader varmt och ganska fuktigt i den tidiga timmen.
Kl 05.45: Vi dricker pulverkaffe och äter varsin skorpa.
Kl 05.55: Vad kommer vi att få se i dag? Jag svarar att vi får hoppas på det bästa, kanske ser vi någon av de så kallade Big Five, annars kommer vi säkert att se någon eller några av de antiloparter som finns i reservatet.
Kl 06.00: Vi ger oss i väg i tre jeepar med sju förväntansfulla gäster i varje bil.
Kl 06.05: Vad heter den där röda blomman? Redstar zinnia. Den växer vild i Sydafrika och finns som trädgårdsväxt i Sverige.
Kl 06.10: En hjord impala-antiloper mumsar på buskarna utefter grusvägen. Fyra zebror betar strax intill. Rangern Bethuel berättar om impalor och zebror och jag översätter till svenska.
Kl 06.14: Två schakaler springer över vägen och in i buskarna. Bethuel berättar om de rävliknande djuren och jag översätter till svenska.
Kl 06.22: Hur mycket tjänar en ranger? Vanligtvis mellan 2 500 och 5 000 rand i månaden, beroende på arbetsgivare, utbildning och år i yrket.
Kl 06.28: Varför finns det så många jägare bland de grupper som kommer från Sverige? Dagens första fråga från Bethuel besvarar jag med en gissning: Kanske har det att göra med att svenskarna för bara några generationer sedan var ett jagande och jordbrukande folk, men att jakten i dag är mer av en hobby och att jägarna tycker om att vara ute i skog och mark.
Kl 06.37: Vad heter det där trädet? Det heter paraplyträd på svenska, umbrella thorn på engelska och acacia tortilis på latin.
Kl 06.56: Bethuel stannar vid en tre meter hög termitstack och berättar om termitsamhället som sträcker sig flera meter ner under jord. Jag översätter till svenska.
Kl 07.00: Ett tjugotal pärlhöns springer framför jeepen i någon minut innan de viker av in i buskarna.
Kl 07.08: Färska spår efter den stora lejonhannen i den mjuka sanden. Spåren försvinner in bland snåren av vild lavendel.
Kl 07.10: Varför finns det inga stora vilda djur utanför viltreservaten? För att människan har brett ut sig där det tidigare fanns utrymme för djuren att ströva fritt.
Kl 07.14: Ytterligare lejonspår, nu efter de båda honorna. Kanske är de ute och jagar.
Kl 07.23: Nu leopardspår och det verkar som om leoparden släpat ett byte efter sig, förmodligen en impala-antilop. Bethuel berättar om lejonoch leoparder och jag översätter till svenska.
Kl 07.25: Är vi säkra i jeeparna om lejonen kommer nära? Ja, så länge vi följer rangerns förhållningsorder.
Kl 07.31: Två hornskator landar i ett träd och jag berättar ett de heter yellow billed horn bill på engelska.
Kl 07,44: Fler spår efter lejonhannen som har tillryggalagt flera kilometer under morgontimmarna.
Kl 07.52: Två blåskimrande glansstarar flyger fram och tillbaka framför jeepen.
Kl 08.05: Noshörningspår. Det syns tydligt att han också har lagt sin stora kropp att vila utefter vägen.
Kll 08.15: På vilken höjd befinner vi oss nu? Cirka 300 meter över havet.
Kl 08.23: Två vattenbockar står i den uttorkade flodbädden, en hona och en unge. Bethuel berättar om vattenbockar och jag översätter till svenska.
Kl 08.43: Flera vävarfåglar flyger förbi och in i vassen.
Kl 08.58: Hur varmt är det nu? 26 grader. Jag har med mig termometern.
Kl 08:59: Hur långt är det härifrån till ekvatorn? Jag vet inte men lovar att ta reda på det.
Kl 09.00: Frukost i campen. Stekta ägg, korvar, bacon, tomater och rostat bröd. Passionsfruktsyoghurt, flingor och nybakade muffins. Färska kaktusfikon, papaya, melon, plommon och mango.
Kl 09.30: Jag berättar om reservatet, om ägarförhållanden, historia, personal, löner och om hur man utbildar sig till ranger. Jag drar också programmet för resten av dagen och veckan.
Kl 10.15: Vad heter myrorna på grusgången till tältet? Jag vet inte vad de heter men jag vet att de bits.
Kl 10.23: Vad blir det för väder i eftermiddag? Jag hoppas på sol och en vacker solnedgång.
Kl 10.45: Hur varmt är vattnet i poolen? Jag vet inte men jag tycker det känns behagligt.
Kl 13.30: Lunch. Cottage pie, sallader och bröd. Fruktsallad till efterrätt.
Kl 14.05: Saknar du inte Sverige? Nej, jag trivs bra i Sydafrika.
Kl 14.25: Hur varmt är det nu? 32 grader.
Kl 14.30: Jag håller en föreläsning om människans ursprung i Afrika och om Sydafrikas politiska historia från 1647 till 2010.
Kl 15.45: Vad blir det för väder i morgon bitti? Förhoppningsvis inget regn och lagom varmt för safari, utan brännande sol.
Kl 16.00: Eftermiddagssafari. Redan femtio meter från campen står det tre giraffer. Bethuel berättar om giraffer och jag översätter till svenska.
Kl 16.10: Vilken är den vanligaste maten i Sydafrika? Majsmjöl som kokas till en fast gröt som kallas pap vilken ofta serveras med tomatsås.
Kl 16.15: En familj vårtsvin springer snabbt in i buskarna. Bethuel berättar om vårtsvin och jag översätter till svenska.
Kl 16.30: Elefantspår och elefantbajs längs med vägen.
Kl 16.47: Det brakar till i skogen och en stor elefanthona omgiven av tre ungar kommer fram ur buskarna. Vi sitter helt stilla och Bethuel berättar om elefanter med låg röst och jag översätter till svenska.
Kl 17.05: Elefanterna äter av gräset allldeles intill jeepen. Ingen säger nånting.
Kl 17.15: Vi åker vidare och lyckas ta oss över den till brädden fyllda floden. Det kommer in vatten på golvet i jeepen.
Kl 17.22: En regngök sitter i ett dött träd och Bethuel säger att det nog kommer att regna igen i kväll.
Kl 17.30: Fyra stycken kuduhonor står i buskarna ett par meter från vägen. Bethuel berättar om kuduantiloper och jag översätter till svenska.
Kl 17.39: Är det alltid så här varmt den här tiden på året? Ja, för det mesta.
Kl 17.46: En stor noshörningshanne dricker ur ett vattenhål knappt fem meter från vägen. Bethuel berättar om noshörningar och jag översätter till svenska.
Kl 18.05: Vi stannar för att ta en drink och titta på solnedgången.
Kl 18.15: Hur högt är det där berget? Cirka 1 800 meter.
Kl 18.25: Vi packar ihop muggar, flaskor och kylväskor samt tänder strålkastarna för en kort kvällssafari.
Kl 18.32: Den stora lejonhannen kommer och går på vägen i mörkret och passerar förbi jeepen på bara en meters avstånd. Han är helt ointresserad av oss och försvinner snart in i snåren. Strax därefter kommer de två snart treåriga lejonungarna gående, nästan fullvuxna till storleken. Alla är knäpptysta.
Kl 18.45: Vi lämnar lejonen när hela flocken är samlad inför nattens jakt. De är sex stycken sammanlagt.
Kl 18.55: Rangern får syn på en kameleont i en buske trots att det är kolmörkt ute.
Kl 19.00: Hemma igen på campen. Det är tänt en stor öppen eld och dukat utomhus.
Kl 19..10: Grillar man mycket kött i Sydafrika? Ja, om man har råd att köpa kött.
Kl 19.25: Hur varmt är det nu? 27 grader.
Kl 19.30: Middag. Grillade fläskkotletter och sydafrikanska korvar. Sötpotatis, spenat, morötter, majs och sallader. Chokladkaka med vaniljsås till efterrätt.
Kl 21.15: Vi är alla trötta och vi drar oss tillbaka till våra respektive tält.
Kl 21.30: Lejonhannen ryter i natten och det låter väldigt nära. Det börjar regna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
